Många kandidater men ingen politik?

Det blir bara roligare, och samtidigt alltmer bisarrt, att följa diskussionerna kring vem som bör bli ny socialdemokratisk partiledare. Hela processen har fått något av en TV-lek över sig, där media och debattörer försöker rösta ut kandidater tills bara en är kvar.
Till detta bidrar naturligtvis den socialdemokratiska partikulturen, där man anses chanslös om man säger att man kandiderar. Endast den som säger nej kan anses vara en seriös kandidat.
Det påminner lite om filmen ”Life of Brian”. Människor samlas utanför Brians hus och hyllar honom som Messias. Han är förtvivlad över detta och ropar ut till dem att han inte är Messias. Då säger någon att den sanne Messias kommer att förneka att han är Messias, och alla jublar över detta bevis på att Brian är den rätte.
Sven-Erik Österberg får väl fortfarande anses vara den hetaste kandidaten. Han har ju inte sagt att han kandiderar, vilket väl med ovanstående som grund får anses vara det samma som att han gör det. Pär Nuders nej börjar nu bli så högljudda, att man snart nästan får ta honom på allvar.
Men det är inte själva partiledarvalet som är Socialdemokraternas verkliga problem. Det löser sig nog. Valberedningen stänger in sig i konklaven, och till slut väller den vita röken ut. Någon man eller kvinna ser förvånad ut och förklarar sig vara överraskad, men stolt och tacksam, över detta förtroende.
Men det var inte partiledaren som var orsak till valförlusten i fjol. När Socialdemokraterna förlorade regeringsmakten 2006 lades skulden på Göran Persson. Allt skulle ordna sig med Mona Sahlin vid rodret. Hon misslyckades dock, och nu ska en ny frälsare få tillbaka partiet till Rosenbad.
Så enkelt är det dock inte. Väljarna, framför allt i storstäderna, sade nej till den rödgröna politiken. Det var detta som ledde till valförlusten. Om socialdemokraterna vill tillbaka till makten, måste det ske en omprövning av politiken.
När Mona Sahlin meddelade sin avgång, passade hon ju samtidigt på att ta avstånd från den politik som hon och partiet hade gått till val på. I och med detta står det socialdemokratiska partiet just nu utan politik. Borde det inte snarast vara politiken istället för personerna som skulle diskuteras?
Något organiserat rödgrönt samarbete lär vi inte få se inför valet 2014. I vart fall torde inte vänsterpartiet få vara med. Lars Ohly var ett lik i lasten för socialdemokraterna 2010.
Men hur ska det socialdemokratiska alternativet till Alliansregeringens politik se ut? Det går inte att föra krig mot regeringens skattepolitik eller valfrihetsreformer, för det är de delarna i regeringspolitiken som är mest populära. Socialdemokraterna kommer antagligen att acceptera alltmer av skattepolitik, RUT-avdrag och liknande. Det är på andra områden, som Socialdemokraterna får finna sin nya politik.
Att välja ny partiledare innan man vet vilken politik man vill föra är en lite våghalsig metod. Är det den nye partiledaren som ensam ska utforma den nya politiken, eller ska fler i partiet få vara med och bestämma? Tänk om partiet väljer en annan kurs än den som partiledaren vill hålla. Det var ju detta, som Mona Sahlin råkade ut för.
I mars väljs en ny socialdemokratisk partiordförande. Den socialdemokratiska politiken får vi vänta på.

Karlstads kommun saknar beredskap

I förra veckan var det stora problem med vattenförsörjningen i Karlstads kommun. Vattnet som kom ut i kranarna var brunt och det var tveksamt om det gick att dricka. Orsaken var en stor vattenläcka.
För den som ringde för att få veta vad som hänt och vilka åtgärder som kunde tänkas vidtagas, hänvisades till Karlstads kommuns hemsida.
Det var bara ett fel med detta. Kommunens hemsida skrev aldrig ett ord om vattenläckan. Kommuninnevånarna kunde inte finna någon information om när läckan skulle vara lagad eller om det var möjligt att dricka vattnet eller ej. Istället kunde man läsa om vilka som vann Vi i Karlstads korsordstävling!
Hur är det möjligt att kommunen helt struntar i att kommuninnevånare saknar tjänligt vatten och inte bryr sig om att ge någon information? Svaret är enkelt. Det var inte innevånarna i innerstaden som hade brunt vatten i kranarna. Vattenproblemen drabbade Vålberg.
Grums kommun, som också drabbades av vattenproblemen (Medskog saknade vatten helt och hållet) var däremot föredömliga i sin information. Deras hemsida uppdaterades regelbundet med ny, relevant information. Människor uppmanades att inte dricka kranvattnet utan att koka det. Den informationen ansåg inte Karlstads kommun att det var nödvändigt att gå ut med.
Det är märkligt att det ofta råder en handfallenhet i Karlstad när allt inte går som planerat. Det är inte bara vattenläckor som får systemet att kollapsa. Denna vinters myckna snöande har satt teknik- och fastighetsförvaltningen (och innevånarna) på hårda prov. Det har dröjt länge innan snön har kunnat plogas bort, och när plogen väl har kommit, så här snön ofta placerats mitt i gatan och skapat nya trafikfaror.
Senfärdigheten med att få bort snön ledde till att det bildades hårt packad is på många vägar och gator. Sådan is kan inte snöplogen få bort. Det krävs en väghyvel till detta. Då visade det sig att Karlstads kommun bara äger en väghyvel, vilket givetvis försvårade möjligheten att få gatorna farbara.
Den senaste veckan har det rått töväder. Det återstår nu att se vilka för kommunen helt oförutsedda problem som detta kommer att medföra.
Kommunpolitik är inte enkel. Det är inte alltid som kommunledningen, oavsett kulör, vågar angripa de viktigaste problemen, utan det finns alltid en risk att man ägnar sig åt det som för stunden är mest publikknipande.
Det är roligare att sätta tak på ett isstadion än att skaffa personal och utrustning för att få bort snö och is från gatorna. Det är mycket häftigare att bygga ut en simhall än att rusta upp kommunens vatten- och avloppsledningar. Och givetvis är det roligare att informera om korsordstävlingar än om vattenläckor.
Inget politiskt parti vågar prioritera en upprustning av kommunens mycket gamla avloppsledningar. Den dag ledningarna inte håller längre, kommer kommunen dock att få mycket stora problem.
”Men”, som luttrade kommunpolitiker brukar säga, ”det händer nog inte under den här mandatperioden.”