2011-01-14

Tänk om väljarna inte vill vara med

Magnus Andersson, ordförande för Centerns ungdomsförbund, och Adam Cwejman, ordförande för Liberala ungdomsförbundet, föreslår i en gemensam debattartikel att Centern och Folkpartiet slås ihop. På det sättet vill de stärka den svenska liberalismen. Debattörerna säger sig inte se något värde i att Sverige har två liberala partier.
Tanken på att slå samman Centern och Folkpartiet är på intet sätt ny. Det var nära att det hände 1973, men Centerns förtroenderåd sade nej. Sedan dess har idén varit tämligen död. Det hindrar naturligtvis inte att man för diskussioner. Ett lands partisystem måste inte se likadant ut i alla tider. Under lång tid hade vi fem riksdagspartier i Sverige. Idag har vi åtta. Så visst förändras partisystemet, även om det går långsamt.
Men förslaget om att slå samman Centern och Folkpartiet för att på så sätt få ett nytt starkt liberalt parti i Sverige bygger på flera förutsättningar, som är tvivelaktiga, för att inte säga felaktiga.
Förvisso tillhör de båda partierna samma liberala partigruppering i EU-parlamentet, där Moderaterna och Kristdemokraterna ingår i en annan. Men vad är det i de svenska partiernas program och dagspolitik som gör att exempelvis Centern kan ses som mer liberalt än Moderaterna? På vilket sätt har vi de senaste åren kunnat märka att Centern och Folkpartiet har drivit en liberal linje i strid mot de båda andra regeringspartierna?
Centern är inte ett parti som vuxit fram ur den svenska liberalismen. Istället har det varit ett parti som slagit vakt om landsbygdsbefolkningens intressen. På senare år har partiet för all del förändrats, i vart fall på riksplanet. Partiet har blivit mer liberalt genom bland annat ”Stureplanscentern”, samtidigt som glesbygdsfrågorna har tonats ned. Men är det en positiv utveckling? Partiet har på samma gång tappat många väljare. Vad är det för mening med Centern, om man blir ännu ett storstadsbaserat ”liberalt” parti? På den fronten råder redan en viss överetablering.
Andelen jordbrukare är givetvis betydligt mindre idag än när dåvarande Bondeförbundet grundades, men det borde finnas ett utrymme för ett parti som väljer att aktivt arbeta för människorna som lever utanför storstäderna. Dessa människor brukar varken Centerns eller Folkpartiets unga storstadsliberaler ägna så många tankar.
Centern måste tämligen snart göra ett viktigt vägval. Ska man gå tillbaka till sina rötter, eller slåss om lattedrickande storstadsliberaler?
Centern har för övrigt fler medlemmar än Folkpartiet. Tänk om det nya partiet väljer jordbruksminister Eskil Erlandsson till partiledare. Skulle han vara den liberala spjutspetsen mot framtiden?
Folkpartiet å sin sida borde försöka få en skarpare socialliberal profil. Det är många av partiets gamla medlemmar och tidigare väljare som saknar en socialt inriktad vänsterliberalism. Inte ska väl dessa behöva gå till Miljöpartiet?
Det finns även ytterligare ett stort fel i tanken på att slå ihop två små partier till ett stort, och det är att man förutsätter att de båda gamla partiernas väljare med automatik följer med till det nya. Men vad finns det för garantier för detta? Tänk om väljarna inte vill vara med och stödja det nya partiet, utan istället söker sig till andra partier när deras gamla parti har försvunnit. Om Centerliberalerna får hälften av de röster som Centern och Folkpartiet hade tillsammans, på vilket sätt har då den svenska liberalismen förstärkts?

Inga kommentarer: