Ännu ett maktskifte

Även landstinget i Värmland får ett maktskifte. Värmlandsalliansen, bestående av de fyra borgerliga partierna och Sjukvårdspartiet har gjort upp med landtingsfullmäktiges nykomlingar från Miljöpartiet. En sexpartikoalition med 41 av fullmäktiges 81 ledamöter bakom sig ska nu styra landstinget.
Den stora partisplittringen i landstingsfullmäktige är tvivelsutan ett problem. Nio partier blev invalda i år. Så många partier har aldrig tillförne haft säte i tinget.
Förhandlingarna har inte varit okomplicerade. Miljöpartiet har förvandlat såväl med Värmlandsalliansen som med Socialdemokraterna och Vänsterpartiet. Det spekulerades om att partiet kanske inte skulle våga sig på ytterligare en överenskommelse med de borgerliga, sedan man gjort upp med dessa i Karlstad och på Hammarö. Många av Miljöpartiets väljare har uppfattat det som att partiet i valrörelsen valt vänstersidan genom det rödgröna samarbetet på riksplanet. Att partiet lokalt och regionalt inte gjort några utfästelser om att samverka med (s) och (v) har inte alltid trängt igenom till väljarna. Därför kan det vara något av ett vågspel när man gör upp med de borgerliga på flera håll i Värmland.
I Kristinehamn valde Miljöpartiet dock att stödja Socialdemokraterna och Vänsterpartiet. Ska man försöka se en linje i partiets agerande, så är det möjligen att man lierar sig med oppositionen, oavsett vilka som styr.
Att ta över styret i Landstinget i Värmland kan inte vara någon önskedröm, med tanke på hur ekonomin ser ut. 2011 går väl an, men sedan följer en treårsperiod med ett prognostiserat underskott på en miljard. Under några år har landstinget haft en tillfällig skattehöjning på 25 öre. Det blir alltmer uppenbart att denna skattehöjning måste betraktas som permanent. Inget parti kommer att föreslå att skatten sänks. Det ekonomiska läget är så allvarligt att det snarast är ytterligare skattehöjningar som får övervägas.
Landsting och kommuner får inte besluta om underfinansierade budgetar. Därför krävs att den politiska ledningen snarast fattar de viktiga inriktningsbesluten för ekonomin. Ett kraftigt ekonomiskt underskott kan bara åtgärdas på två sätt. Antingen ökar man intäkterna, eller också minskar man utgifterna. (En kombination av dessa båda saker är förstås också möjlig.)
Om inte Anders Borg kommer med nya statsbidrag, så kan landstinget bara få in nya intäkter genom höjning av skatt och avgifter. En 25-öring i skattehöjning ökar skatteintäkterna för landstinget i Värmland med drygt 100 miljoner kronor. En skattehöjning torde dock vara ett surt äpple att bita i för en moderat landstingsstyrelseordförande.
Kraftiga utgiftsnedskärningar är som sagt den andra vägen att gå. Sådana är emellertid impopulära bland allmänheten. Det krävs en mycket stark politisk ledning för att kunna driva den linjen.
Många minns vilka svårigheter det var att hantera en fempartikoalition 2002-2006. Det lär inte vara lättare att hålla ihop en sexpartikoalition, som bara har ett mandats majoritet i fullmäktige.
Landstinget hade egentligen behövt en starkare ledning än den som nu tillträder, men något sådant alternativ tycks inte ha funnits att tillgå. Vems är skulden för detta? Ja, den får väl delas mellan politikerna som inte kommer överens och väljarna som röstar in för många partier. Det kanske är dags att riksdagen funderar på om den nuvarande treprocentspärren till landstinget är för låg. Om landstinget hade haft en fyraprocentspärr precis som riksdagen, hade det suttit två partier färre i landstingsfullmäktige i Värmland.