Efterlängtat besked från Jan Björklund

I dagarna kom ett efterlängtat besked från utbildningsministern, tillika vice statsministern, Jan Björklund (fp). Regeringen struntar i Skolverket och låter kristendomen få ett större utrymme i religionskunskapsämnet än övriga ”världsreligioner”.
Hur detta kan vara en tvistefråga är egentligen fullständigt obegripligt. Även om avsevärt mycket färre människor besöker kyrkor idag är i forna dagar, så kan det inte råda någon tvekan om att det är kristendomen som har präglat hela vårt samhälle. De flesta av våra seder, helger och talesätt har sin grund i kristendomen. Det är en bisarr tanke att hinduismen ska ges lika stort utrymme i undervisningen som kristendomen.
Naturligtvis studsade kommunistledaren Lars Ohly upp som en guttaperkaboll och kritiserade utbildningsministern och regeringen, men det kan nog Jan Björklund ta med ro. Det har alltid varit lite si och så med Ohlys verklighetsuppfattning.
Att Skolverket inte på egen hand har kunnat förstå att undervisning kring kristendomen är mer relevant för svenska skolelever än vad buddhismen är, gör att man kan känna oro över verkets förmåga att ansvara för förverkligandet av utbildningsmålen. Det verkar som om Skolverket är i stort behov av en totalöversyn.
Om man skulle driva tesen att varje aspekt i tillvaron måste ges lika stort utrymme i undervisningen, så skulle det få förödande konsekvenser. Ska man i samhällskunskapen lägga lika stor vikt vid valsystemet i Mali som vid det svenska riksdagsvalet? Är det fel att lära svenska barn att se skillnad på en tussilago och en maskros, om de inte samtidigt får lägga lika mycket tid på att skilja mellan olika växter i Paraguay? Borde det inte vara rimligt att de svenska eleverna får läsa om hur det moderna svenska samhället växte fram under 1800- och 1900-talen utan att man för rättvisans skull måste lära sig lika mycket om Nepal? Kan det inte vara viktigare för elever i den svenska skolan att veta var Umeå, Västerås och Lund ligger, fastän det finns mängder av kinesiska städer vars existens de inte vet något om?
Detta handlar inte om navelskåderi. Självfallet ska man i en svensk skola undervisa om mycket av det som händer och har hänt utanför Sveriges gränser. Det är bara bra om svenska barn får känna till Romarriket, det amerikanska inbördeskriget och Kinas utveckling från feodalt kejsardöme till ekonomisk stormakt. De bör känna till att Buddha talade om nirvana som mål och att koranens verser skapades av Muhammed, som inspirerades av judendom och kristendom. De får gärna läsa om alpackor och kängurur. All sådan kunskap är berikande och ökar förståelsen för vår omvärld.
Men trots detta får vi inte glömma värdet av att ha en fördjupad kännedom om vårt eget land, dess historia, religion och geografi. Människor som förvägras möjligheten att ha kunskap om den egna kulturen kommer aldrig att kunna se på andra kulturer med nyfikenhet och öppenhet. Det finns nog få saker som ger en sådan grogrund för främlingsfientlighet som nedtryckandet och förnekandet av den egna kulturen.