Dömd utan rättegång

Under den senaste veckan har den dominerande nyheten varit arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorins avgång. Först verkade avgången bero på att Littorin känt sig pressad av den mediala uppmärksamheten kring hans person, framför allt i samband med den uppslitande skilsmässa han gått igenom. Efter ett par dagar förändrades dock bilden. Aftonbladet påstår att det egentliga skälet till Littorins avgång var att tidningen konfronterat honom med uppgifter om att han för fyra år sedan ska ha köpt sex av en kvinna som vid sidan av sina studier ägnade sig åt prostitution.
Mycket tyder på att det var Aftonbladets frågor som fick arbetsmarknadsministern att avgå. Det kan knappast vara en tillfällighet att avgången kom dagen efter att tidningen ställt sina frågor.
Men betyder detta att Littorin har begått något brott? Om detta vet vi faktiskt ingenting. Någon polisutredning pågår inte, och åklagaren kommer inte att inleda någon förundersökning. Detta beror på att det påstådda brottet är preskriberat. Preskriptionstiden för brott mot sexköpslagen är två år, och den prostituerade kvinnans uppgifter handlar om något som ska ha hänt för fyra år sedan, det vill säga en tid innan Littorin blev minister.
Sven Otto Littorin har genom sin advokat låtit meddela att påståendet att han skulle ha köpt sex av en prostituerad kvinna är felaktigt. Hans problem är att han aldrig någonsin kommer att kunna frikännas från anklagelsen. Eftersom han inte kan åtalas för det påstådda brottet, kan inte heller någon domstol frikänna honom.
Den enda domstolen är Aftonbladets redaktion, och där har han befunnits skyldig. Men tidningar ska inte agera domstolar. Hittills har Aftonbladet inte kunnat lyfta fram ett enda bevis som styrker deras uppgifter. Den enda källan är en anonym prostituerad kvinna. Enligt Lena Mellin på Aftonbladet hade tidningen inte publicerat uppgifterna om Littorin förnekat allt från början. Men då han vägrade ge några kommentarer, tyckte de att det inte fanns några skäl till att inte sprida uppgifterna om en person som inte längre är statsråd utan privatperson.
Varför skulle tidningen inte ha skrivit sina artiklar, om Littorin hade förnekat uppgifterna? Det visar med önskvärd tydlighet att Aftonbladet inte har några som helst bevis för sina påståenden. Littorin dömdes därför att han vägrade svara på journalistens frågor. Men en anklagad har inte ens i en domstol skyldighet att bevisa sin oskuld. Då har han rimligtvis inte heller den skyldigheten när han får frågor av en tidning.
Sven Otto Littorin har inför hela svenska folket dömts som skyldig till ett brott, som ingen domstol kan döma honom för. Det är ett övergrepp som kommer att bli klassiskt i svensk politiks och journalistiks historia.
När den här stormen har lagt sig, borde det bli en förnyad debatt kring hela sexköpslagen. Mycket av försvaret av lagen har varit av moralistisk natur. ”Inte ska väl någon få köpa sex av en annan människa.” Men lagstiftningen ska inte i första hand bygga på moralism. Istället ska brottslagstiftning bygga på en tydlig bild av förövare och offer. Är en kvinna som drygar ut studiemedlen med sexhandel med nödvändighet ett viljelöst offer?
Det är möjligt att Littorin köpte sex av den här kvinnan. Men lagen haltar om man betänker att han inte alls hade begått något lagbrott, om han gjort som många politiker i andra länder, nämligen haft en älskarinna som han givit pälsar och smycken till. Moraliskt hade det rimligen inte varit så stor skillnad, men juridiskt hade skillnaden varit himmelsvid.
Ska vi verkligen ha lagar som är så uppenbart godtyckliga?