Våga försvara yttrandefriheten

I våras skapade konstnären Lars Vilks rubriker genom en föreläsning i Uppsala, där han bland annat visat en film av en kvinnlig iransk filmare där homosexuella män medverkade iförda Muhammedmasker.
Vilks fick skyddas av polis, men trots detta lyckades antidemokratiska demonstranter stoppa föreläsningen. Upprörda islamister skrek ”svin” till Vilks.
Vilks protesterar inte mot att någon vill kalla honom för svin. Den yttrandefriheten tillerkänner han sina belackare. Vad de islamistiska stollarna däremot inte begriper är att de genom att skrika ”svin” och ”hund” till dem de ogillar också legitimerar att andra kallar religionsuppfinnaren Muhammed för svin. Eller kanske avbildar honom som en liten rondellhund.
Lars Vilks är väl inte direkt någon framstående konstnär. Han är snarare en provokatör. Kanske till och med en illvillig provokatör. Det hindrar dock inte att han har samma rätt som alla andra att yttra sig. Och han har rätt att rita teckningar även om det retar de religiösa mörkermännen.
Egentligen är de flesta i Sverige överens om att vi ska ha demokrati och yttrandefrihet i vårt land. Ändå vågar inte alla försvara Lars Vilks, ens när två albanska muslimer försöker bränna ner hans hem. Borde inte Vilks skylla sig själv…
Som Dilsa Demirbag-Sten konstaterar i en artikel har ett islamiskt filter lagts över diskussionen.
Hets mot folkgrupp är förbjudet i Sverige. Man får till exempel inte publicera schabloniserade nidbilder av judar eller negrer. Är det då hets mot folkgrupp om Muhammed framställs på ett kränkande sätt? Naturligtvis inte! Muhammed är ingen folkgrupp. Han är en människa, som varit död i 1400 år, och han kan knappast känna sig kränkt. Människor och folkgrupper har vissa rättigheter. Religioner har däremot inga rättigheter, lika lite som politiska ideologier har det. Den som så önskar har lika stor rätt att kritisera Muhammed och islam som att angripa Marx och kommunismen.
Under lång tid har katolska kyrkan kritiserats hårt för de övergrepp som en del av kyrkans präster har utsatt barn för. I pressen framställs katolska kyrkan som en pedofilkyrka. Katolska kyrkan har efter kriget även kritiserats för att man inte tillräckligt tog avstånd från nazismens judeutrotningar. Säkert kan många katoliker uppfatta detta som kränkande, men ingen skulle komma på tanken att säga att denna kritik inte får framföras.
På samma vis måste det vara möjligt att kritisera såväl islam som mannen som hittade på de texter som ingår i Koranen. Muhammed har anklagats för att vara pedofil, eftersom han gifte sig med en sexårig flicka och började ha samlag med henne när hon var nio år. Han anställde även massakrer på judar. Detta måste man få berätta om, även om det alldeles säkert upprör många muslimer.
Vi har haft en tid i Sverige, då de religiösa ledarna bestämde över vad folk fick säga och göra. Den tiden har vi lämnat bakom oss. Inte ska vi då låta nya religiösa ledare ta över den rollen.
När fotografen Elisabeth Ohlson gjorde fotoutställningen Ecce Homo, där Jesus avbildades tillsammans med läderbögar, blev upprördheten stor bland många kristna. Den utställningen visades i riksdagshuset! Vi kan nog anta att riksdagen inte skulle våga visa bilder på Muhammed som homosexuell. Riksdagsmännen skulle nog inte vilja släppa in den allra minsta rondellhund.
Däremot bör man kunna kräva att riksdagspartierna tillsammans uttalar att yttrandefriheten även i fortsättningen ska vara lagskyddad i Sverige och att inga religiösa mörkermän, oavsett vilken religion de tillhör, ska få inskränka den.
Vi måste våga försvara yttrandefriheten!